Ett hållbart och effektivt transportsystem
Vi behöver ställa om transportsektorn i enlighet med klimatmålen
Globalt utgör transportsektorn en av de största utsläppskällorna. I Sverige är transporter den näst största utsläppskällan vid sidan av industrin och inom transportsektorn har utsläppen minskat långsamt de senaste 30 åren, endast 19 procent lägre jämfört med 1990. Klimatmålet är att utsläppen ska minska med 70 procent mellan 2010 och 2030. Trafikverket menar själva i sina analyser att utsläppen, med nuvarande styrmedel, bara kommer minska med 35 procent till 2030. Det är uppenbart att det krävs stora ansträngningar för att minska utsläppen i tillräcklig takt. Detta gäller både personbilstransporter som godstrafiken som är betydande i ett avlångt land som Sverige. Samtidigt kan ett lyckat exempel tjäna som förebild i resten av världen där urbanisering i kombination med ökad levnadsstandard inneburit en kraftig ökning av resandet med trängsel, utsläpp och stor luftföroreningar som följd.
+ Inför ett nationellt förbud mot försäljning av fossila drivmedel senast 2035
Den mesta av tekniken som behövs för att ställa om transportsektorn finns redan idag, den huvudsakliga utmaningen ligger i att implementera denna teknik i tillräckligt snabb takt. Genom ökad efterfrågan kommer teknikutvecklingen gå snabbare, men det räcker inte. Ohållbar teknik måste också utfasas och på sikt förbjudas. Därför bör ett förbud av försäljning av fossila drivmedel finnas på plats senast 2035. Det blir en kraftig politisk signal för att omställningen är här för att genomföras.
+ Rusta upp järnvägen och bygg ut kollektivtrafiken i hela landet
Järnvägen behöver utvecklas och det krävs både satsningar på nya linjer och trimning av befintligt system. Ett attraktivt tågnät med hög punktlighet och många avgångar underlättar möjligheten att minska exempelvis biltrafiken och inrikesflyget. På ett förstärkt tågnät kan också en större del av godset transporteras.
Utbyggnaden av kollektivtrafik behöver också prioriteras generellt i hela landet. För att detta ska vara möjligt krävs att staten garanterar en generell mininivå för kollektivtrafiken i hela landet och ta ett större finansieringsansvar än idag för utbyggnaden av kollektivtrafik generellt i Sverige. Det offentliga bör också upphandla mikro-mobilitet som integreras med övriga transportsystemet.
+ Reformera trängselskatterna och inför en differentierad kilometerskatt
Trängselskattet är ett viktigt verktyg för att använda ett begränsat trafikutrymme effektivt. Trängselskatterna bör över tid utökas i storstadsregionerna och blir mer dynamiska vara baserat på sträcka och tidpunkt i större utsträckning. Över tid kommer också skatteintäkterna från bränslebeskattningen minska när bilar byter drivmedel. Det innebär att beskattningen och finansieringen av trafiknätet över tid behöver ändras. En lösning ät att ersätta bränslebeskattninen med en dynamisk vägskatt per kilometer. Denna behöver differentieras geografiskt beroende på vilka förutsättningar som finns lokalt att använda andra transportmedel än bilen.
+ Främja en aktiv och hållbara stadsplanering och scenariobaserad transportplanering
Stadsplaneringen måste fokusera på att skapa närhet till en mångfald av funktioner. De flesta av vardagens funktioner ska gå att nå till fots, cykel eller med kollektivtrafik. Vägen till ett mer transporteffektivt samhälle går alltså genom stadsutveckling. Det är i hur vi prioriterar investeringar, vägutrymme, utformar betalningssystem etcetera som vi skapar ett transporteffektivt samhälle. För att skapa närhet krävs också förtätningar av den befintliga stadsmiljön. För många storstadskommuner är dessa förtätningar av befintliga miljöer dyra. Att bygga om exempelvis överstora trafikleder eller bygga på mark som tidigare inte varit möjlig att bygga innebära stora exploateringskostnader. Dessa kräver ofta att marken säljs för bostadsrätter vilket minskar möjligheten att bygga hyresrätter. I ett läge där markpriserna också sjunker snarare än ökar blir många bra projekt olönsamma. Därför bör staten ta en del av finansieringen av dessa förtätningar.
Den svenska transportplaneringen har historiskt baserat sig på att anpassa transportsystemet efter prognostiserade trafikökningar. Det skapar ett självspelande piano där ökning av trafik motiverar åtgärder som ökar trafiken än mer. Ska transportsystemet kunna ställas om krävs istället ett system där transportplaneringen utgår från hur ett hållbart transportsystem ser ut: så kallad scenarioplanering. Trafikverket bör få ett i uppdrag att se över sin egen modell för transportplanering och ett uppdrag att samordna arbetet med regioner och kommuner för att ta fram ett nationellt scenario för ett hållbart transportsystem, som sedan kan brytas ner på regional och kommunal nivå.